glesbygden och rohypnolen

om någon har missat det har ju jag och elias som tradition att ta nya albumomslags-bilder typ varje gång vi ses.
 
det mesta som händer i livet är väl att man föds, lär sig att prata så att man kan föra konversationer om vädret (inget ont om vädret. jättebra samtalsämne faktiskt.), pluggar i nio år och sedan tre år till och sedan fem år till så att vi kan jobba med något tråkigt men välbetalt och få pengar så att vi kan köpa sånt som gör att vi orkar med att våra jobb är så tråkiga. sedan skaffar man barn och ser dem göra samma sak.
och sedan dör man.
i stort sett.
 
men det låter ju inte så himla roligt när man uttrycker det så. det är väl en fråga om perspektiv antar jag. man hinner ju med lite roliga saker också. barn ska tydligen vara kul. droger också har jag hört. kanske inte båda på samma gång. har man tur hinner man med en 40-årskris och backpacking i thailand för att hitta sig själv. och så får man ju ta vara på de små glädjeämnena i livet. som när man sätter ner foten och inte trampar på en lego-bit eller att ställa kryddburkarna på en perfekt rad.