most nights

sedan jag insåg att some nights - fun. i själva verket är fett sorglig och dystopisk så har jag lyssnat på den alldeles för många gånger om dagen för att det ska vara riktigt accepterat.

du har glömt att säga förlåt

mitt rum doftar av grönt té och choklad och doftljus. helst ligger jag i sängen tills solen är på nedgång igen och helst är jag vaken tills ingen annan är vaken för att få ha huset staden livet för mig själv. sedan blir jag ensam och ångrar att jag inte sover som alla andra.
 
men vi har nog aldrig varit som alla andra ändå.
 

för alltid ung, och dum och ful och full

okej så ingen sa att det var lätt eller rättvist att leva men ingen sa att det var svårt och orättvist heller? därför är det en värdelös comeback att säga till någon. som att en liten anden i flaskan skulle dyka upp i befruktningsögonblicket och viska i ditt öra att livet är inte rättvist. eller det hände inte mig när jag skapades i alla fall.
 
annat som jag reflekterat över är att jag skulle passa så himla bra ihop med llojd för de verkar göra samma misstag som jag och vi verkar leva på ett lika dekadent sätt. vi är sådana människor som behöver vänner men inte klarar att behålla dem, vi är sådana människor som hatar att vara ensamma men inte kan tåla sällskap, vi är sådana människor som längtar till något bättre men inte gör något för att komma dit.
 
70/30 - llojd