tankar jag aldrig tänkte

Känner att det går bra med bloggen här nu. Hur länge har jag inte pratat om en ny videoblogg? Hur länge har jag inte pratat om att jag måste ha en ny design?! Åh. Det går bra nu folket.

Men men, man ska inte hänga upp sig på sådant. I himlen tror jag knappast folk kommer prata om att jag bloggade så dåligt. Och himlen är ju det viktiga liksom.

Hur som helst. Idag har jag varit i Borås, köpt fina shorts och en t-shirt som jag nog kommer lägga upp bilder på imorgon. Satt dessutom på café och drack någon sorts chai-te, som egentligen inte heter chai-te men ändå, det var mysigt. (är man obildad utlänning så får man kalla det chai-te tycker jag. kände mig tvungen att säga det utifall att någon indier skulle bli lite sur.)

Nu är det sent och jag är trött. Så med det här säger jag godnatt, helt enkelt. Sov så gott!

P.S. Maria är grym. D.S

let the sunlight in

Klockan är bara tio men jag är redan sjukt trött. Vad hände där egentligen? - Jag skyller på att det känns som att den här dagen har hållit på i evigheter, och på att jag har gjort så mycket. Knappt suttit stilla en sekund, känns det som.
 
Eftersom jag vet att ni är JÄTTEintresserade - idag har jag:
 
- Varit på Jolinas skolasvlutning (mest för att få sjunga sommarpsalmer och känna nostalgi)
- Grävt i trädgårdslandet
- Röjt ur vår lilla lekstuga, dammsugit, städat och skurat
- Badat (tredje gången i år, woop woop!)
- Carpat diem med en kopp té och gitarrmusik
 
Well. Sådant där tar på krafterna, så nu varvar jag ner med indie-musik och försöker att bara må bra.
 
Åh. Jag tänkte gå och lägga mig. Men så plötsligt hittade jag till musik-Narnia på youtube igen (det är det som är faran med indie-musik) och då kan man bara inte slita sig förrän man lyssnat på alltihop. Tänk om man inte hittar dit igen liksom?
 
  
 
Såg någonstans i ett kommentarsfält: "You can tell how good a band is by the album cover." Och jag kan faktiskt inte annat än hålla med.
 
När jag blir musiker på riktigt så ska alla mina album ha underbara indie-omslag. Även om det är rätt igenom jazzmusik.

R-Ä-D-S-L-A

Igår kväll var jag i Horred hos Imbergs och myste med några andra trevliga personer. Mina föräldrar hade dock uppfattat det som att jag var hos "Engströms, på födelsedagskalas". Öh. Ja. Det går bra med kommunikationen här nu.
 
Hur som helst var det jättemysigt, och efteråt sov jag över hos Ann, åt frukost utomhus (för nästan första gången i år, tror jag!) och filosoferade över meningen med livet för en junibagge. Vi lyckades nog faktiskt lösa ett av de stora livsmysterierna över en skål yoghurt där. 
 
När jag kommit hem igen rullade jag till Maria (ja, jag rullade. Jag har faktiskt en longboard nu vet ni.) och sjöng stämmor och bakade pannkakstårta för första gången i mitt liv, med en helt underbar Hilda. Åh, vad jag gillar den människan. 
 
Apropå rädsla, antar jag. (Hörde jag dig skrika, Filip?)