Världens bästa låttitel

 

Jag har upptäckt att jag skriver alldeles för långa inlägg. Det måste vara jobbigt att läsa. Så jag tänkte försöka skriva ett kort nu, men vi får se hur det blir.

 

OMG, vet ni vad? Jag har just upptäckt den absolut bästa låttiteln i hela världen. Här kommer den: I Don't Think About You Anymore But, I Don't Think About You Anyless. Fattar ni? Den är GENIAL! Bara komplett genial! Låten var instrumental, och jag har så svårt att koncentrera mig på dem, så den var inte den bästa låten jag hört. Men den var BRA. Och låttiteln var så bra att låten är sjukt awesome.

 

 

Nu sitter jag och Ann och älskar sönder Severus Snape. Gosh, mitt favoritkapitel i hela serien är seriöst det kapitlet.

 

Men detta skulle bli ett kort inlägg, så jag slutar här.

 

Åh, jag lyckades avsluta inlägget med att det skulle bli kort istället för att ärligt säga att jag inte har någonting att skriva - MOHAHAHAHA! The world will NEVER know!

Darkness is a harsh term, don’t you think?

…Yet it dominates the things I see. Mumford and sons alltså, hur skulle man klara sig utan dem?

 

De senaste 24 timmarna har varit upp och ner. Inte nog med att jag somnade klockan åtta igår (och naturligtvis vaknade av hunger senare), jag var tvungen att vara uppe till halv ett eller så för att hinna med allt jag skulle göra också. Och när jag äntligen gick och la mig kunde jag inte sova. Sedan i morse när klockan ringde stängde jag av den och gick nästan upp, innan jag bestämde att jag nog kunde sova tio minuter till.

 

Alltså la jag mig igen och glömde sätta klockan igen. Vaknade Tio i åtta och eftersom jag har flöjtlektion åtta så hann jag i stort sett sätta på mig kläder och äta ett päron innan jag var tvungen att sticka.

 

Men eftersom reglerna för mig är ÄTA FRUKOST ELLER DÖ (ja, hunger kan ha den effekten i för stora kvantiteter), så var jag fick lov att åka hem och äta frukost. Eftersom jag dessutom är en extrem vanemänniska (hur mycket jag än hatar det) så blev allt fel. Jag har en startsträcka på en knapp timma på morgonen som jag inte fick idag. Så jag fungerar inte riktigt normalt.

 

Känner att ni inte kan överleva utan en bild av Emys Twilight-bok. Helt ärligt - grymt mycket snyggare än det riktiga omslaget med Kirsten Stewart och Robert Pattinson. Om det finns något jag verkligen hatar så är det internet explorer. Eller just det, när man ersätter orginal-framsidan på en bok med skådespelarna i filmen. Får lite lust att massakrera förlagen med en köttyxa när de gör sådant där.

 

Walla walla. Vad det nu betyder. Min hjärna har ersatts av sirap, så ursäkta om jag tänker lite segt just nu.

 

 

En ynklig rad av fotspår, en oändlig kontinent

 

Mök också. Jag somnade och sov alldeles förlänge, så istället för två och en halv timma hade jag en knapp timma att göra allt det jag var tvungen att göra. Nu har jag inte ätit sedan typ klockan tre. NEJ! Nämn inte mat! Ååååh, jag är hungrig :(

 

Att Kent är så bra gör i och för sig livet lite lättare att leva. Och att Passenger gör mig LYCKLIG med versaler - det gör också livet ganska mycket lättare.

 

Och nu hade jag tänkt skriva något väldigt intressant, men eftersom min mage påminner mig om mat (åh, mat...) så har jag glömt det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klassresan, som ni ser lite grann på bilderna, var ganska nice, måste jag väl erkänna. Även om jag inte vågade hålla i en krabba. Seriöst, hans ben nuddade vid mig! Krabbor är inte att leka med, jag lovar. Jag fick dela krabba med Emil, men det gjorde inget för det var jag som valde den och VI VANN!

 

Stolt tjej.

 

Men peoples, jag vet att ni är jätteintresserade av krabbor, men klockan är egentligen way too much för att jag ska kunna sitta här.

 

Kramkram. Håll tummarna för att det inte är SO-prov imorgon.