du ser välbehållen ut

från en dag för inte så jättelängesedan när ann och jag var sisters in crime och hade nästan exakt samma outfit, picknickade på ett fält bakom lastbilsparkeringen och sjöng i bilen. som vi brukar.
 
ikväll står fifarock på scenen på valand och jag och miriam tänkte göra vår vanliga grej och sitta på dubbeltoaletten mitt emot varandra och stå awkward bredvid hanna när hon pratar med folk vi inte känner.
 
hostage - sia
allt och ingenting - hanna järver

blitz, acab och norska

för några veckor sedan var jag i oslo och hälsade på beatrice, även känd som trisse, och jag skulle vilja säga att vi gjorde kaos av staden men egentligen var det nog staden som gjorde kaos med oss. ett av våra stoltaste ögonblick var nog i alla fall när vi upptäckte hausmania (som de två översta bilderna är ifrån) med graffiti överallt på de ockuperade husen och en hembyggd scen och någon människa som bodde i en halv-u-båt som även användes som container. ett annat var när vi smög oss in på den radikala vålds-vänsterns klubb och rufsade till håret och använde lila läppstift för att försöka passa in bland skinnjackorna med nitar och lyssnade på ett fruktansvärt dåligt metal-band med en mosh pit längst fram vid scenen (den sista bilden är utanför den klubben, när vi höjde våra femi-fists för Kampen och försökte se coola ut). 
 
men vi gjorde också fina saker. lagade vegansk mat och drack te och missade alla tåg hem utom det allra sista. satt på tak och tittade på stjärnorna, pratade om bipolaritet och var vakna tills solen började gå upp och såg netflix-serien cuckoo.
 
det förtjänar också att sägas att beatrice är ovärderlig och hur oändligt tacksam jag är över att min bror blev tillsammans med just henne.
 

ibland blir det rätt, ibland blir det fel

och ibland är det lätt, ibland är det svårt. för det mesta är det svårt så klart. men vissa saker är fortfarande lätta. det är ganska lätt att sitta i sin hall och äta halloumi direkt ur stekpannan. om man orkar steka halloumi, det vill säga. men det brukar jag orka.
 
i övrigt lyssnar jag mest på arg feministisk musik och jonathan johansson, mest för att få skrika DID I STUTTER och viska solen går aldrig ner, det är sant du ska få se. önskar att samma saker kommer hända mig som har hänt honom, christiania fram och tillbaka men också att åka till mallorca och träffa någon som hänger med mig tillbaka till sverige, pekar på stockholm och säger: i like this. det är inte rom, men inget är som rom.