vem bryr sig

för mycket som händer. för lite också. allt är samtidigt och jag hinner knappt registrera om jag är uttråkad eller stressad innan det byts. halva sommaren borta bara så där, innan den hunnit börja, innan jag hunnit få minsta solbränna.
 
jobba. ledig.
 
turneringar till klockan åtta på morgonen. främmande människor i flockar. bröllop och tårar som rinner för kärleken är ju så vacker egentligen och lyckan så påtaglig, ända från de spända rösterna i kyrkan till sångerna i köket när vi tar disken, tolv timmar senare. 
 
ut. in.
 
katten morris på jobbet, hunden whiskey på väg dit och husspindeln vista som lämnade mig. min röst som räcker nästan upp till de högsta tonerna i chandelier om jag riktigt anstränger mig. solen som knappt hinner gå ner innan den går upp igen.
 
somna. vakna.
 
oändligt med ord och aldrig tillräckligt och de säger sådant du absolut inte vill höra men greppar efter som livlinor. kyrkor och krucifix och klistermärken och en bil på landsvägar och grusvägen som aldrig tog slut. flyttstädning och teprovning och en öl på balkongen. aldrig rosé.
 
musik. tystnad.
 
sax och avklippt hår och en känsla av gammaldags, ändå nytt, 80-talet kombinerat med nike och tighta svarta jeans. krukväxter, amaryllisen som börjar växa fast den såg så död ut i flera månader, som att den låg och bidade sin tid innan den plötsligt kände att nu är det nog dags. böcker i högar och åter högar. tingsek och maggio och first aid kit och jojje.
 
 
 

äntligen

ni vet när man står på stationen och regnet hänger i luften och man ba äntligen?
 
precis så.
 
atlas hands - benjamin francis leftwich
jive, i can jive - gustaf spetz

peculiar

så i take a deep breath and i get real high och oj att det kan vara så, i mörkret på en balkong när det haglar och du lyfter armarna och skrattar rakt ut och låter ögonen titta ut i mörkret. och du sjunger med så högt du kan och tar din egen hand och viskar allt du ser kommer en gång att bli ditt.
 
och där i haglet känns det sant.
 
what's up - 4 non blondes