gatorna är tomma men vi kan hålla i varann

Vet att jag skriver väldigt ojämnt just nu men det är väldigt mycket och ibland behöver jag skrika och ibland behöver jag vara alldeles tyst och det är nog inte helt lätt att vara med mig då. 
 
Timothy var sjuk i helgen så han låg mest och febersvettades i min säng samtidigt som jag oroligt försökte tvinga honom att dricka vatten och sa att det skulle vara okej om han spydde på mig (det gjorde han aldrig). Vi hann i alla fall vara med på ett valborgsfirande hos Karl och det var väldigt mysigt att sitta där vid brasan och äta pastasallad för att jag hatar att grilla, och sedan dricka té i köket och skrika alldeles för högt och vara alldeles för uppspelt. Vi hann också med cyperpunk, toner och pannkakor och egentligen är väl det allt som behövs.
 
innan vi faller - jonathan johansson
verkligen - kent

ansiktet skrattande, visst, varför inte

Lyssnar mycket på Jonathan Johansson, Kent och Johan Heltne, som det är ibland när jag inte riktigt är tillräckligt stabil för att kunna lyssna på något nytt eller bara vill känna att munnen formar orden utan att jag ens behöver tänka dem.
 
Cyklon har premiär om tio dagar och jag och Hanna tränar i stort sett varje dag och det blir bättre och bättre och när vi för första gången stod på scenen och kunde pröva scenerna på riktigt, kändes det verkligt på något sätt. Att vi kommer stå där med publik och öronbedövande musik, och skrika rakt ut och kasta saker omkring oss och klättra och springa och dansa och försöka berätta historier som ingen annan berättar, om dolda känslor och tankar från de liv som vi inte låtsas om.
 
Och jag vet att det inte kommer förändra världen, men jag vill så gärna att någon ska bli berörd och att någon ska förstå lite mer, och att någon ska gå därifrån och våga vara lite mer öppen med sin psykiska ohälsa.
 
ingenting är så lätt att säga som jag älskar dig - johan heltne
 

rädd

Jag saknar så himla mycket nu för tiden och det är väldigt jobbigt ibland, att vakna ensam på morgonen. Det är alltid jobbigt så klart, att somna och vakna ensam eftersom jag hatar att sova ensam, men speciellt jobbigt blir det när man vet hur det känns att höra någon annans andetag när man vaknar mitt i natten och är rädd. Hur det är att bara kunna vända sig om och se hans ansikte och röra hans hud och veta att man inte är så ensam längre.
 
Och att veta att man inte behöver vara så rädd längre.
 
dålig stjärna (min bff i berlin) - jonathan johansson
saknaden - gustaf spetz