en kyss, sen börja vandra igen

Dagarna består av saknad, skype, skratt, spelningar, stretchning, stress och sötsaker. Och det är väl precis som hösten ska vara. 
 
sakta vi gå genom stan - edda magnusson

glittra som du aldrig gjort förut

Sakna? Om jag saknar? Om jag saknar mycket?
 
Jaha vänta du menar det där som känns som en käftsmäll och en spark i magen och ett stryptag samtidigt? Jo, jamen då antar jag att jag saknar.
 
Så nu är jag tillbaka i tillståndet där jag lyssnar på depressiv dystopisk punk och har ätit upp det sista goda godiset och saknar förmågan att göra något produktivt. Är tillbaka i tillståndet där jag har en förlamande känsla i bröstet och där tröttheten kväver mig samtidigt som jag inte vill sova för att det känns som att sömnen tvättar bort allt.
 
i mina ådror rinner stål
mitt hjärta pumpar kol
 

killing for love

Vissa går på Kristina från Duvemåla och lever livet dessa kvällar, andra sitter hemma och försöker plugga religion och hantera saknad. Behöver jag ens berätta att jag tillhör den senare kategorin, eller känner ni mig tillräckligt väl för att veta det vid det här laget?
Nämnvärt är också att det är chokladens dag idag, så jag funderade på att öppna min älskade bakbok igen och fira denna högtidsdag med det enda passande (något chokladigt). Sedan blev jag för apatisk och satte mig och skrev det här blogginlägget istället. 
Bra gjort Daphne.