och sen flyttar man tillbaka, plötsligt är man tillbaka

 
har planerat hela mitt sommarprat och är fullt redo på att P1 ringer mig anyday nu och erbjuder mig att prata nästa sommar. seriöst. ni vet att jag hade varit fantastiskt bra och pratat om saker man inte får prata om och spelat underbar musik. och ni hade suttit hemma med hjärtat i halsgropen och sväljt och försökt dricka upp ert té.
 
alligator - febueder
girl - jamie xx
ruta 1 - kent

vi ska inte offra allt for a little bit of good time, bara en gång till

Förlåt att jag inte bloggat på länge. Skyller på Timothy för att han förbjöd mig att blogga när han var här, men nu är han hemma så ni kan alla andas ut för jag är once again in contact med den riktiga världen och aktiv på sociala medier.
 
Helgen bestod alltså tyvärr, till följd av Siestas inställning, inte av festivalliv, tält, fantastiska artister och äckliga toaletter, men den blev väldigt fin ändå. Vi badade, lagade mat, såg filmer av olika kaliber, skrattade, sov länge men ändå för lite, tog nattliga bilturer, lyssnade på jazz och spelade schack.
 
Och när han åkte kunde jag inte låta bli att gråta och vara tacksam för att tåget var tretton minuter försenat så att jag hann kyssa honom några extra gånger.
 
bright lights - jonathan johansson
unravel - björk
 

tar på mig själv för att se om jag lever

minnesförlust och en känsla av saknad.
 
johan heltne är fin och det känns så mycket som att han vet vad jag känner och som att han gått vägen jag går och det är bra för då varnar han mig liksom. men så är det väl med alla människor kanske, att de på något sätt varit före en någonstans, och att de vet något som man inte vet själv. och liksom det är därför det är så bra att känna människor, att prata med dem, att höra om deras liv och deras tankar. för att man lär sig om sig själv, att man inte är ensam, hur man undviker de värsta misstagen och hur man överlever en dag till, när det blir så illa.
 
det är det som är poängen med att lära känna människor.