en tid att gråta, en tid att le

 
Har inget vettigt att skriva. Vill bara sitta och berätta allt om ojämlikhet som jag har insett de senaste dagarna, men jag har inte tid nu. Allt har sin tid
 
För övrigt köpte jag en extremfin body idag och det är nästan så att jag vill börja modeblogga bara för att jag tycker om den så mycket. Har ingen aning om när jag ska ha den eller till vad, men ibland behöver man köpa saker bara för att man tycker så mycket om att hålla i dem. Precis som man ibland vill röra vid människor bara för att man tycker så mycket om att man får göra det. För att man är så stolt över att man kan.

harduingetmankandansatill?

Började dagen med något som enligt mamma är en tradition - gå upp klockan fem och äta picknickfrukost i skogen för att höra göken. Hade dock ingen skog och inte heller en gök, men jag satt och tittade ut över ett fält och hörde kor på avstånd. Dessutom hörde jag en tupp som gal??? Fattar verkligen inte. Finns inte en gård på flera kilometers avstånd men en TUPP???? Vem har en tupp som husdjur?
 
 

armageddon

Nu är det dystopisk musik och Kent på schemat igen. Alltså, musiklyssnarschemat. På skolschemat är det i stort sett ingenting. Förutom musik. I de flesta andra kurser är betygen ändå redan satta och vi har ingenting kvar på kursplanerna. Och det är nog tur, för nu är liksom kraften slut i min kropp. Hela jag är slut. Det är nog lite därför jag lyssnar på doom metal och så. För att det förebådar undergången och det är exakt så det känns i mig.
 
Undergång. Kom, kom, Armageddon. Kom, kom, atombomb.
 
 
Det är mörkt som i graven i alla fall. (Inte för att jag har legat i en grav så jag vet ej men jag gissar på att det är rätt mörkt.)