Lite filosofi

Någon annan än jag som har tänkt på hur tacksamma vi borde vara?

Tänk vad mycket vi har: mat för dagen, rena och hela kläder (för det mesta), gott om pengar, någonstans att bo, demokrati, skolplikt, barnbidrag etc etc.
Och allt detta tänker vi inte ens på. För oss är det självklart. Har du någonsin tänkt: "Tack för att jag får leva som jag gör"? Jag tror inte det.

Och ändå är det inte allt; har du tänkt på att vara tacksam för att du är frisk, har ett eget rum, goda vänner, att det är fint väder, att du hittade en snygg tröja, att du har en familj osv, när dessa tillfällen dyker upp? Vi har varken skogsbränder eller översvämningar, inga allvarliga jordbävningar eller tsunamis, nästan alla har det mycket bra etc.

Det kan verka konstigt att gå runt och vara tacksam hela tiden, men om du tänker på vad du har kan du kanske uppskatta det mer och njuta av det. Om man bara längtar efter mer men aldrig kan vara glad för det amn faktiskt redan har - vad är det då för nytta med mer?

Jag är en sådan person som helst inte vill att saker ska ändras, och nu tänker jag att jag har det nästan perfekt. Jag får rida, gå på cirkusskola, spela flöjt och piano och umgås med mina vänner. Jag får ha mitt underbar rum, med väggar dolda under affischer, en fin hylla, gamla prydnadssaker, böcker, gröna mysiga gardiner och en massa andra saker som får mig att minnas. Mitt rum är fullt  av minnen, precis som jag vill ha det. Ibland lämgtar jag tillbaka till tiden då Cas gick på skolan, då vi gick i teater, men sedan tänker jag att jag egentligen inte alls borde längta utan glädjas att jag har en sådan underbar period av mitt liv just nu.
Jag vill inte ens tänka tanken att lämna mitt rum för alltid, jag vill inte tänka på att Domino inte alltid kommer hälsa på mig efter skolan, inte tänka på att EM, VW, AS och CaAi inte alltid kommer vara kompisar.

Jag tror att jag har lärt mig något nytt. Att man ska njuta av det man har så länge det varar. En dag kommer mitt liv ta slut, och även om jag tror att det kommer bli spännande och även om jag nästan längtar dit (för att få se vad som egentligen händer efter döden) så vet jag att jag måste vara lycklig nu. Ingen vet vad som kommer att hända, förmodligen kan jag inte styra det alls. Kanske återföds jag, kanske blir allt bara svart, kanske kommer jag till Himlen eller Helvete, men det kan ingen veta och därför bör jag istället ta vara på den här tiden jag har på jorden. Ifall att det efteråt inte kommer att vara bra.

SÅ PASSA PÅ ATT VARA GLAD!

/Dafie

En Vit Jul

Någon annan som håller med mig om att snö är underbart? (Nu syftar jag inte på EM eftersom hon avskyr snö, puckot).

Min jul var så underbar den kan bli, med massa saker som jag önskade mig, en smaskig jullunch och SNÖ!

Vi har också haft framme cirka 10 000 fåglar vid fågelbordet och det var så fint med julkärven nu när det är snö. Haha, Greta, min mosters get, kom lös en dag och käkade upp hela... Men mamma har köpt en ny så det är lungt. Mina favoritsmåfåglar är: Nötväckan, Stjärtmesen och Domherren. Dessa är superfina; kolla in Stjärtmesen:
 
Så döm inte efter namnet. Den heter förresten som den gör eftersom den är 16 cm lång - stjärten utgör 10 cm...

Vet ni vilka mina favoritförfattare är? Ni är förmodligen inte intresserade heller, men:
Meg Cabot (En prinsessas dagbok, Washington DC, Hemsökt mf.)
Alexander McCall Smith (Damernas Detektivbyrå, von Igelfeldt, Isabel Dalhousie mf.)
Eva Ibbotsson (Häxtävlingen, Monsterräddning, Flykten till Berganien mf.)
Eoin Colfer (Artemis Fowl, Mellan Himmel och Helvete, Cosmo Hill mf.)


Dessa är ett par underbara författare som alla borde läsa minst en bok av! Anledningen till att J.K. Rowling inte finns med är därför att hon bara har skrivit en serie böcker - om man ska få komma in på min lista måste man ha skrivit flera stycken som är superbra! Men jag är naturligtvis ändå ett HP-fan.

Men allt har inte varit en dans på rosor hittills i år. Vår dator krashade typ och gick inte att starta, därav anledningen till att jag inte har skrivit förrän nu. Mamma fick i alla fall starta om hela systemet så att allting - alla personliga inställningar, alla bilder, alla spel - har gått förlorat. Nåväl, hellre en dator som fungerar. Och köpte vi en ny hade vi fått börja om ändå. Men internet är asgammalt, utan flikar och allt, så vi måste uppdatera och hålla på. Det löser sig väl.
Dessutom har min favorithäst genom alla tider, Kjartan, blivit såld från Madkullen! Jag är  såklart jätteledsen, men det har kommit några nya hästar så jag hoppas att någon av dem är lika underbara, även om det verkar otroligt.

Under sportlovet ska jag åka till Italien! Inte för att turista såklart, utan för att skida. Vad många inte tänker på är att det ligger utmärkta Alper i Italien, och dit ska vi! Jag längtar jättemycket för det var ett år sedan sist nu, och jag tycker verkligen att det är skojigt! I vanliga fall är det skönt att få uppleva snö och bara det gör det nästan värt att åka. Nu har vi ju tillräckligt av den varan hemma, men några backar...? Nja, det är det lite sämre med. Jag vet att man kan åka i Varberg, Ulricehamn och så vidare, men ska det vara ordentligt så får man faktiskt åka utomlands, här hemma finns det inte så stort utbud av berg som i Alperna. I Italien finns det olika berg att åka till med Ski Bus, man åker upp i en stor lift och kan sedan ta del av de tjogtals backar som finns; gröna, röda och svarta! Vi kör numera mest i röda och svarta, men ibland är det mindre snö i de svarta, ochn det gillar jag inte. Dessutom finns det små caféer och restauranger på utvalda ställen i backarna, så att man kan värma sig och äta lunch. För att inte nämna att många talar italienska, det roligaste språket (även om skidåkarna kommer från härs och tvär över jorden.


Nu har jag skrivit alldeles för mycket!
Adieu
/Dafie