i sista stund

Jag vet inte om ni var vakna men hos oss började det snöa någon gång runt ett på natten och jag var naturligtvis ute för att möta kylan och snöflingorna. Sedan somnade jag inte förrän runt sex på morgonen och då var världen helt vit och jag var så glad att slippa den kala fulheten som jag egentligen älskar.
 
Maria klippte och färgade mitt hår igår och sedan rann plötsligt tiden iväg som vatten när man försöker hålla det i händerna, och jag kunde inte sova inatt så istället åt jag bacon och tittade på Nightmare before christmas hos henne. Det var fint.
 
De senaste dagarna har varit väldigt tvära kast mellan fint och fult.
 
 
Och jag tycker om detaljerna i livet. De vitmålade naglarna, den naturliga linjen från ögonvrån och ut längs med ögonfransarna, den vackra imperfektionen, ljuset.
Verkligheten.
Värkligheten.
Verkligen.

ett steg ifrån gränsen

Det är jultider och det är meningen att man ska vara med sina nära och kära och skratta och ha det bra. Så jag frossar i godis och vörtbröd och tittar på gamla julkalendrar. 
 
Ändå är det något som saknas och jag tänker att ibland blir julen mer prestation än uppriktig känsla, och det kanske är viktigt att inte glömma allt negativt och krysta fram ett leende bara för att det är så det ska vara.
 
Jag fryser och kryper ihop i min slitna Marlboro-tröja och accepterar att jag helst av allt vill krypa ner under täcket igen.
 

tre två ett noll

Vi hann kanske inte titta på Antikrist eller Det sjunde inseglet, men vi hann med lite modernistisk flöjtmusik och lite E321 och en hel del té. Och om det fortsätter såhär så är det en exponentiell kurva uppåt för varje gång är bättre än den förra. 
 
Klockan är alldeles för sent när vi äntligen lägger oss och när tåget har gått fryser jag och slocknar i soffan.
 
En vecka kvar och jag räknar timmarna.
 
doubt - safari