Love is all from what I've heard

 
Ååh, det har varit så fruktansvärt underbart under helgen, jag vill inte att den ska ta slut. 18-årsfester och lovsångsmässor, och såklart "skåningarna" (det vill säga Alfred och Filip...) och alla vänner - varför kan det inte bara vara så för alltid? 
 
Ibland reflekterar jag över hur ovanligt det måste vara med en 18-årsfest utan alkohol över huvud taget. Det känns bra, ändå. så o-mainstream det blir. Och så sjukt roligt så att jag dör. Till exempel: Hittade mina drömskor. Frågar en random tjej om hon vet vems det är. Hon säger att det är hennes - och det visar sig vara min skostorlek OCH hon köpte dem för 45 :- på en loppis. Osannolikheten är nästan för stor. 
Nelly och jag var sjukt sociala. Affe och Filip var sjukt sjuka. MEN, naturligtvis på ett bra sätt. Vi kom också fram till att det kan vara dåligt att vara bra, beroende på hur man definierar "bra", att man kan vara ful på ett bra sätt och många fler saker. 
 
Försöker ta bort sorgligheten genom att lyssna på Babel. Det går sådär. Men Mumford and Sons är riktigt, riktigt bra. 
 
 

Jag glömde vem jag var

 
Jag har verkligen lust att skriva något intressant och filosofiskt just nu, men mitt huvud är rätt blankt. Och då blir det inte bra. 
 
Dock kan jag meddela att vi hade en lagom-filosofisk diskussion över lunch. Först den där gamla vanliga om olika färger och att vi kanske ser dem olika fast vi kallar dem samma sak... men den tanken är gammal nu ;) så jag tycker inte den är så intressant längre. Dock kom vi in på lite andra saker, som hur man alltid är påväg någonstans. 
 
Det tänkte jag på när jag åkte till Emy. Man åker aldrig någonstans för att få resan. Man längtar bara tills man är framme. Och i livet är man också alltid påväg någonstans. Jag gick i grundskolan för att få börja gymnasiet, jag går gymnasiet för att kunna plugga på högskola. Och även om man ibland kan luta sig tillbaka och vara nöjd med det man har, är det aldrig perfekt. Du har en inlämning att skriva, du borde städa, det finns alltid något att göra. Man blir aldrig klar, inte på riktigt. Det är också en resa, och man jobbar på för att bli klar. 
 
Jättekonstigt. Vi borde göra som buddhisterna. Sätta oss ner under ett träd och vara HÄR, vara här på riktigt och inte här med kroppen och någon annanstans i tankarna. Inte planera för framtiden. Bara sitta, bara vara, stanna på en plats och vara där med allt man har. Inte längta bort eller planera. Sitta. Vara. Tänka. 
 
 
Mys på er.

DETTA INLÄGG SKREV JAG IDAG!

HEJ. KÄNNER FÖR VERSALER.
 
KÄNNER ATT DET HÄR KOMMER BLI ETT FLUMMIGT, JOBBIGT INLÄGG. 
 
MEN IDAG HAR VARIT EN BRA DAG (ALLTSÅ JAG ÄLSKAR VERKLIGEN VERSALER!), TROTS ATT DET INTE BORDE HA VARIT DET. FÖR FÖRST HAR VI IDROTT, SEDAN MATTE, SEDAN EN MASSA ANNAT, FYRA LÄXOR I ENGELSKAN OCH TILL SIST HADE VI SKOLFOTO SÅ JAG VAR TVUNGEN ATT SPRINGA, VERKLIGEN SPRINGA, HELA VÄGEN FRÅN BÄCKÄNG TILL RESECENTRUM. OCH DET KANSKE INTE LÅTER SÅ JOBBIGT, MEN DET ÄR I ALLA FALL ÖVER EN KILOMETER, JAG HADE KLÄNNING, DET REGNADE OCH JAG SLÄPADE PÅ MIN TIO-KILOSVÄSKA MED IDROTTSKLÄDER I. INTE DEN BÄSTA KOMBINATIONEN. JAG SÄGER BARA DET.
 
DOCK VAR DET VÄRT DET, FÖR JAG HANN MED TÅGET. OCH JAG VILLE HINNA MED TÅGET, FÖR JAG HADE RIDNING. MEN RIDNINGEN VAR RIKTIGT ROLIG, TROTS ATT VI BARA VAR TRE STYCKEN OCH TROTS ATT DET REGNADE. GILLAR JESSICA VÄLDIGT MYCKET. (TYCKTE ATT JAG BORDE SÄGA DET, AV NÅGON ANLEDNING)
 
NU MÅSTE VI HA LITE OSERIÖSA BILDER SÅ ATT FOLK FATTAR HUR FLUMMIG JAG ÄR IDAG. KARLSKRONA FOR THE WIN!!
 
 
 
 
 
 
 
MJUKISBYXOR, DE DÄR SKORNA, EMYS MÖSSA - ÅH, HJÄLP VAD SMÅ VI VAR!
 
SÅDÄR. NU MÅSTE JAG AVSLUTA, NI FÖRSTÅR ATT HUR FLUM JAG ÄN ÄR, ACCEPTERAR INTE LÄRARE DET SOM EN URSÄKT FÖR ATT INTE GÖRA LÄXORNA. SÅ. HA DET BRA!