från fettsvålen

Hej. Lång paus. Alltså inte som att ni ska tänka in en lång paus där, utan som att det har varit en paus nu sedan jag bloggade sist.

Hur som helst har vi det bra här i Fjätervålen aka Fettsvålen. Min tå har blivit helt blå, vi har sett så mycket rodel att jag vill spy bara jag hör ordet och det är cirka 1.3 meter snö på marken.

Det låter lite som ett paradis. Och det är det också, lite, förutom de där himla rodel-tävlingarna som aldrig tar slut.
Jag skyller på OS. OS har gjort mig mycket ont i allmänhet de senaste dagarna, för det är det enda vi tittar på på tv, och nästan det enda vi pratar om. Jag har sett mer sport under dessa fyra dagar än jag tidigare gjort sammanlagt under mitt liv. Och när jag kommer hem kommer jag ändå inte ha någon att diskutera Emil Jönssons sjuka tredjeplats med, eller IPods seger i halfpipe, eller Sveriges grymma curlinglag...

Nej. Nu ska vi nog ut i backen igen. Tack Gud för värmestugor med wifi.

I'm on my way now

Wihoo, påväg till underbara Skånet igen :D sitter just nu på tåget och är otroligt asocial med Ann och Paulis. Men de är dina människor, det är de faktiskt.

Maria blev lite ledsen för att hon inte följde med, men om vi ska kolla på den positiva sidan så slipper hon komma hem dagen före skolstarten och vara jättetrött. Så hon har egentligen ingen anledning att klaga ;)

Vi är alltså på väg till Strandhem igen, där jag var för bara några dagar sedan. Nu är det ju dock ett annat gäng (till viss del...) så det känns faktiskt inte onödigt.


Det enda molnet på min himmel just nu är att min tå, den som hade ett sår som alla tyckte var äckligt ni vet, stukades eller något under fotbollen igår. Så nu är den svullen och gör rätt så ont, och det kommer inverka på mina prestationer på volleybollplanen... Om ni förstår vad jag menar.

Äsch, det blir säkert bra ändå. TAGGA!

Iakttagelser - till postlådan och tillbaka

Jag gav mig ut på min resa den 7 augusti klockan 17:35 och jag kom inte hem förrän den 7 augusti klockan 17:48.

Jag påbörjade min långa färd med anledning av ett brev som skulle postas och jag tog sikte på brevlådan vid tågstationen. Medan jag gick dit såg jag en armé av mördarsniglar i antågande. Sanna mina ord, de har redan tagit över en stor del av världen. Harmagedon är nära!

Som tur är har sniglarna visat sig vara kannibaler, så de förökar sig inte så fort som de annars skulle kunna.

Jag klarade mig förbi dem.

Sedan såg jag gubbar på kiosken som tog ner en skylt på taket. Drog inga slutsatser av detta.

På vägen hem så såg jag dock att ett av grannhusen hade en mängd skyltar i trädgården som talade om en viss "Bajselo". Namnet sa mig ingenting, men jag drog ändå slutsatsen att antingen var de utsatta för grov vandalism, eller också driver de skarpt med sig själva.

Efter en dust med mördarsniglarna var jag hemma utan större blessyrer. Har lärt mig mycket av resan, och växt som person.

Frid åt er alla!