aloe
jag gillar växter. att få dem att växa. att plantera ett litet frö, mindre än min lillfingernagel, täcka det med jord och vattna och sedan bara vänta och hoppas. att se det bli något helt annat. att veta att det här kan bli tio hundra tusen gånger så stort som det jag grävde ner. jag gillar att se det leva, bli starkare, andas. fylla ett syfte eller bara uppfylla its designated route from cradle to grave.
på något sätt är det som att skriva. man skapar något. det växer fram gradvis, det blir tio hundra tusen gånger så stort som det första ordet, den första meningen. något levande som fått sin början i mina händer, något som inte direkt skapas men blir väckt till liv av mig. att jag, oavsett hur sjuk jag är, kan skapa något friskt. det känns befriande.