såpbubblor

söker det där som hon sjunger om när hon sjunger att alla andra kan få gå hem men det är svårt att hitta på fel sida bardisken ännu en hopplös helg i jakten efter nästa high.

tittar på videon till den vänstra stranden och undrar om det någonstans i dekadensen är vackert eller bara sorgligt. och om det inte på något sätt hör ihop. om det inte är så ändå att det ingår i begreppet att skönhet måste vara förgängligt för att vara skönhet. skönhet måste vara bräckligt. som champagneglas som folk alltid krossar på fyllan.

 

pendlar mellan att vara allt och att vara ingenting.

 

tiden går fort när man har roligt, men den går faktiskt nästan lika fort när absolut ingenting händer och det hänger tristess och panik i luften. i en sjukhussäng för andra gången på alltför kort tid, med ett dåligt samvete och feberdrömmar och den där ständiga tomheten som äter upp dig inifrån.