armageddon
Nu är det dystopisk musik och Kent på schemat igen. Alltså, musiklyssnarschemat. På skolschemat är det i stort sett ingenting. Förutom musik. I de flesta andra kurser är betygen ändå redan satta och vi har ingenting kvar på kursplanerna. Och det är nog tur, för nu är liksom kraften slut i min kropp. Hela jag är slut. Det är nog lite därför jag lyssnar på doom metal och så. För att det förebådar undergången och det är exakt så det känns i mig.
Undergång. Kom, kom, Armageddon. Kom, kom, atombomb.
Det är mörkt som i graven i alla fall. (Inte för att jag har legat i en grav så jag vet ej men jag gissar på att det är rätt mörkt.)