såpbubblor

Om ni vill veta, vilket ni såklart vill, så sitter jag i mitt rum och börjar redan panika för att jag mer och mer inser att jag ska på läger imorgon. Fattar ni, det är redan imorgon. Jag som inte ens börjat packa än?! Och jag panikar också lite för att det här är cirka det första lägret som jag åker på utan Maria.

 

Ni förstår inte ens hur mycket Marre tar hand om mig. När man sitter tillsammans och dricker mjölk en lördagskväll och jag börjar prata om futurumformer i andra indoeuropeiska språk, då är hon den som förstår och som kan föra diskussionen vidare. Hon är den som jag ger min favoritgodis till trots att jag vet att hon inte tycker om den lika mycket som jag. Maria är den som kan sätta en flickflack och sedan ändå berömma mig för mina (fula) hjulningar.

 

Jag hade inte riktigt tänkt att det här inlägget skulle handla om henne. Men nu blev det visst så ändå.