En ynklig rad av fotspår, en oändlig kontinent

 

Mök också. Jag somnade och sov alldeles förlänge, så istället för två och en halv timma hade jag en knapp timma att göra allt det jag var tvungen att göra. Nu har jag inte ätit sedan typ klockan tre. NEJ! Nämn inte mat! Ååååh, jag är hungrig :(

 

Att Kent är så bra gör i och för sig livet lite lättare att leva. Och att Passenger gör mig LYCKLIG med versaler - det gör också livet ganska mycket lättare.

 

Och nu hade jag tänkt skriva något väldigt intressant, men eftersom min mage påminner mig om mat (åh, mat...) så har jag glömt det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klassresan, som ni ser lite grann på bilderna, var ganska nice, måste jag väl erkänna. Även om jag inte vågade hålla i en krabba. Seriöst, hans ben nuddade vid mig! Krabbor är inte att leka med, jag lovar. Jag fick dela krabba med Emil, men det gjorde inget för det var jag som valde den och VI VANN!

 

Stolt tjej.

 

Men peoples, jag vet att ni är jätteintresserade av krabbor, men klockan är egentligen way too much för att jag ska kunna sitta här.

 

Kramkram. Håll tummarna för att det inte är SO-prov imorgon.