såpbubblor

Jag börjar bli övertygad på riktigt nu om att jag har valt rätt linje. I början kunde jag bara tänka på Ann och marks gymnasium, och kände verkligen att jag längtade dit. Till alla jag kände, till Fishermans friends och den stämningen som finns där. Men nu, efter lektionen i estetisk kommunikation som vi hade i tisdags, och efter formgivningen och efter att ha insett att de i min klass är riktigt sköna, så känns det faktiskt riktigt bra. Vi har i stort sett bara bra lärare och nästan alla ämnen (till och med matte!) är roliga. Vad har man då att klaga på?

Okej, jag erkänner att vårt schema är rätt hårt. Men det kunde varit värre. Vi har två sovmorgnar och slutar tidigt två dagar. Sedan att gå till fyra på en fredag; det är ren ondska. Kanske. Jag vet faktiskt folk som slutar ännu senare. Och som börjar åtta varje dag. 

 

Så nu ska vi inte klaga. Nu ska vi vara glada. 

 

Vem kan vara ledsen i en lejonhatt? 

 

För att inte tala om all underbar musik - vem kan vara ledsen med så många fina skivor?!

 

Hur som helst, imorgon är det dags för mitt första shalom-möte i skolan. Lite lagom nervöst sådär. Men egentligen tror jag att det kommer gå bra, så jag tänker inte oroa mig. Citerar psaltarpsalm 23: "Herren är min herde, mig skall ingenting fattas... Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig."

 

Fint såhär på kvällkvisten.

 

Har jag nämnt att jag är kär i ett par skor? Kanske inte. Men det är jag i alla fall. Och de är från Filippa K och finns bara på ett ställe och kostar 2200:- tror jag. Känns lagom fint att veta att vi aldrig kommer få varandra. Tänk på detta olyckliga kärlekspar och fäll några tårar i era inren.

 

Måste dra! Kråm.