såpbubblor

Jag har nog ingen bästabästa vän, ingen "bästis" direkt. Men en vän som betytt väldigt mycket för mig är Carolina.

Vi är lite galna men har alltid väldigt roligt tillsammans även om vi tyvärr inte träffas så jätteofta nuförtiden. Vi är också ganska lika varandra då vi båda är ambitiösa och intresserade av ungefär samma saker. Det blir aldrig en pinsam tystnad mellan oss, så kan vi väl säga.

Varje gång vi träffas sätter vi dessutom upp en pjäs - det har varit allt från "stunts" (ja, det var en väldigt bra pjäs. Jag är nu djupt ironisk) till deckare till fingerdockor.

Vår dockteater.

Vi träffades när jag gick i tvåan och hon i trean. Då hade jag precis bytt skola och började i Montessoriskolan, där Carolina också gick. Vi blev kompisar och höll ihop i hela mellanstadiet, tills hon bytte skola. Vi bor inte så långt ifrån varandra och det är bra bussförnbindelser, så det var inte så farligt. Nu träffas vi alltid på sommarloven och endel helger.

Ofta åker vi till Lerbäcksbyn och bara gudarna vet allt vad vi har för oss, jösses vad vi har hittat på saker!

En lek vi lekte för ett antal år sedan... "Hur du blir cool"

Som det står på lappen: Café med Carolina... Vi bjöd på chokladpaj med bomullstoppar på tandpetare.

Haha, jag har lika många roliga minnen med henne som jag har med Victory's-gänget, och det betyder MÅNGA! När vi badade och  badmadrassen flöt iväg... Jag skrattar fortfarande åt det.

"Remosdim Murders" hette denna pjäs, den enda som vi har gjort två delar av (förutom Ninjafighters, men det var inte samma sak). Läs Remosdim baklänges så förstår ni nog hur vi fick inspirationen...

Inspector Ybanrab har listat ut vem boven är... (jag har mixtrat med hennes ansikte för jag vet inte om hon vill synas här)

Detta var alltså Carolina. Hon är verkligen en av världens trevligaste personer... Skulle aldrig vara elak mot någon ;)

Kramar,

P.S. Foto två och tre är foton av foton, det är därför de ser lite konstiga ut. D.S.