låt mig va din enda vän

Den stora frågan är väl om jag ska säga "äntligen tillbaka!!!" eller liknande, eller bara låtsas att jag inte alls varit frånvarande. Har hört att man aldrig ska be om ursäkt dock, så jag säger väl inget om det.
 
I alla fall. Sommarlovet rullar på alldeles för fort, mest för att jag är livrädd för att det ska ta slut så att jag måste börja trean. Min mardröm är att gå ur gymnasiet, så trean känns inte så lockande.
 
Lyssnar också alldeles för mycket på Kent för mitt eget bästa, och när jag tar de skarpaste kurvorna i 90 km/h så sjunger jag SPRING SPRING FÖR DITT LIV så det ekar i bilen och bort över fälten.
 
 
#1 / / Alexandra:

Jag ville aldrig sluta skolan någonsin. Nu är jag är en arbetande vuxen som fortfarande känner sig helt fel skapt för vuxenvärlden och bara väntar på att någon ska komma på det och ba "nej det här går inte, här får inte du vara" och låta mig gå om skolan igen.

HEJ FÖRRESTEN. Hittade hit tack vare ett av dina svar till Professor Kalkyl på Twitter. Tyckte du skrev bra saker och tyckte om din blogg så här är jag nu. How do you do.

#2 / / daphne:

Åh, så kommer jag säkert känna mig också. Förstår inte riktigt hur det ska gå till att växa upp, är det något som bara händer, eller måste man bidra själv på något sätt..?

HEJ!! Sjukt konstigt, men kul, sätt att hitta hit på! Blev så glad av detta. Kram!

#3 / / Alexandra:

Alltså det där med vuxenskap är bara en myt? Så fort jag får pengar köper jag böcker och musik och en massa andra grejer jag aldrig kunde köpa när jag var liten pga ingen vecko/månadspeng (pga ensamstående mamma med låg budget) och jag städar aldrig för jag gillar kaos och jag har fortfarande inget körkort fast jag fyller 24 i år. (Fast jag måste säga att mitt intresse för IKEA-möbler och köksverktyg har ökat exponentiellt de senaste 2 åren så någon typ av kemisk reaktion måste väl ske.)

Nu har jag ju sådant där DELTIDSJOBB också va så jag kan väl inte hundraprocentigt säga att jag är vuxen på riktigt eftersom min ekonomi efter allt plugg fick mig att flytta tillbaka till mor men 100 timmar i månaden räcker för att hela min kropp ska värka och min umgängeskvota ska vara fylld till bredden så jag tycker ändå att mitt bidrag till vuxenvärlden räcker gott och väl för en aspirerande författare som hellre sitter hemma och tecknar träd än pratar med folk.

Och såvitt jag kan förstå av mina jämnåldriga kolleger som bor i egen lägenhet antingen sups eller röks pengarna bort så rent mentalt är jag nog 50 år äldre än de är ändå så det där med vuxenhet ska man väl inte avskräckas av. Inte för mycket.