Lite filosofi
Tänk vad mycket vi har: mat för dagen, rena och hela kläder (för det mesta), gott om pengar, någonstans att bo, demokrati, skolplikt, barnbidrag etc etc.
Och allt detta tänker vi inte ens på. För oss är det självklart. Har du någonsin tänkt: "Tack för att jag får leva som jag gör"? Jag tror inte det.
Och ändå är det inte allt; har du tänkt på att vara tacksam för att du är frisk, har ett eget rum, goda vänner, att det är fint väder, att du hittade en snygg tröja, att du har en familj osv, när dessa tillfällen dyker upp? Vi har varken skogsbränder eller översvämningar, inga allvarliga jordbävningar eller tsunamis, nästan alla har det mycket bra etc.
Det kan verka konstigt att gå runt och vara tacksam hela tiden, men om du tänker på vad du har kan du kanske uppskatta det mer och njuta av det. Om man bara längtar efter mer men aldrig kan vara glad för det amn faktiskt redan har - vad är det då för nytta med mer?
Jag är en sådan person som helst inte vill att saker ska ändras, och nu tänker jag att jag har det nästan perfekt. Jag får rida, gå på cirkusskola, spela flöjt och piano och umgås med mina vänner. Jag får ha mitt underbar rum, med väggar dolda under affischer, en fin hylla, gamla prydnadssaker, böcker, gröna mysiga gardiner och en massa andra saker som får mig att minnas. Mitt rum är fullt av minnen, precis som jag vill ha det. Ibland lämgtar jag tillbaka till tiden då Cas gick på skolan, då vi gick i teater, men sedan tänker jag att jag egentligen inte alls borde längta utan glädjas att jag har en sådan underbar period av mitt liv just nu.
Jag vill inte ens tänka tanken att lämna mitt rum för alltid, jag vill inte tänka på att Domino inte alltid kommer hälsa på mig efter skolan, inte tänka på att EM, VW, AS och CaAi inte alltid kommer vara kompisar.
Jag tror att jag har lärt mig något nytt. Att man ska njuta av det man har så länge det varar. En dag kommer mitt liv ta slut, och även om jag tror att det kommer bli spännande och även om jag nästan längtar dit (för att få se vad som egentligen händer efter döden) så vet jag att jag måste vara lycklig nu. Ingen vet vad som kommer att hända, förmodligen kan jag inte styra det alls. Kanske återföds jag, kanske blir allt bara svart, kanske kommer jag till Himlen eller Helvete, men det kan ingen veta och därför bör jag istället ta vara på den här tiden jag har på jorden. Ifall att det efteråt inte kommer att vara bra.
SÅ PASSA PÅ ATT VARA GLAD!
/Dafie
Du där, som sitter bredvid mig just nu, även när vi "grow up" och flyttar hemifrån så kan man ju ändå vara kompis? Eller försvinner ditt förflutna när du börjar gymnasiet?
...
Vad menar du, ditt äckel?
- den fantastiskte-
Bara för att jag är uppmärksamhetsberoende (eller nått, haha) :
BESÖK MIN BLOGG!
www.embeskvi.blogspot.com
PRIMA VARA ASSÅ!