minnen
du jag ville väl typ bara säga att jag minns.
minns när vi sökte sanningar ihop tills jag kom på att vi nog inte vill ha samma sanning och då blev det svårt. det är alltid lättare att slå sönder än att skapa och det tar mycket kortare tid att bryta ner än att bygga upp och därför har jag börjat starta i den änden, med att bryta ner och slå sönder, så att jag inte behöver lägga tiden och kraften på att skapa och bygga upp. men jag minns när det inte var så också.
minns när vi förstod intuitivt tills jag kom på att jag förstod annorlunda än du och då blev det svårt. nästan så svårt att det var lättare att låtsas. så blir det ibland. och människan är enligt många lat till naturen och tar den lättaste vägen när hon kan. så man kan väl säga att jag följer naturens lagar. men jag minns när det inte var så också.
minns när vi delade och gav till varandra av oss själva tills jag kom på att jag inte kunde ge något och ännu mindre kunde ge något du kunde ta emot och då blev det svårt. så blir det ibland. det är ingens fel. jag tror att det är det som kallas att växa ifrån varandra. att man inte växer tillsammans och åt samma håll längre utan längre bort från varandra. men jag minns när det inte var så också.
så ja du det jag ville säga var väl bara att jag minns.
