du sa nåt som stannade
typ där i mörkret.
vaknar med tyngd i bröstet ibland men det är okej för det är en bra plats att vakna på och jag fryser inte och det blir pannkakor till frukost ganska ofta och det tar väl inte bort ångest men det gör det lite lättare att andas. när jag blir ensam skriver jag, dricker te och tänker att vilken tur ändå att det blev som det blev. oväntat, overkligt, otroligt. men fint och skrämmande som alla de bästa böckerna.
men jag tror att jag kanske börjat fatta vad markus menade med this is it.