alla mår så bra i sin verklighetsflykt
Ännu en dag förgäves skriker Västerbron och jag tycker inte om att tänka så men visste känns det lite tomt ibland. Som att varje dag är ett sätt att fördriva tiden. Som att man bara väntar på något bättre, eller bara på en situation som är lite mer hållbar.
Ikväll ska jag se Solen och Vita Bergen och jag är taggad, även om jag är lite orolig för det faktum att jag kommer vara alldeles ensam och jag har aldrig varit på Pustervik förut. Det här kommer bli så spännande. Och jag älskar att vara ensam med musik, för att ingen ska kunna förstöra upplevelsen, så jag tror att det kommer bli bra, trots de femton ångestutbrott jag kommer få av utmaningen.
