vad som helst som får mitt blod att koka

Ebba var här igår och sov över och vi dansade mycket och pratade ännu mer och jag tror att vi behövde den här natten, allt från cigaretterna i busskuren till ostsmörgåsarna i mörkret. Och när vi låg på mage på golvet och lyssnade på Kent så saknades egentligen bara en sak och det är skönt att känna så ibland.
 
För övrigt var jag på Pustervik i torsdags och jag och Timothy såg Jonathan Johansson och jag var nära att sprängas av känslor redan under första låten, då Jonathan stod precis framför mig, sjöng att stromboli brinner, såg mig i ögonen och pekade rakt på mig. Senare under konserten möttes våra händer och jag kände att med vardera hand på någon som betyder så mycket för mig så är det nog så nära man kommer perfekt.
 
Fem nätter på knä sa han och sedan berättade han att han står på scen för att han varit alldeles för förälskad och att det nog stämmer in på alla musiker egentligen. Sedan sjöng han Du kommer krossa och jag grät lite för att det är så svårt att hantera den där känslan.