rädd
Jag saknar så himla mycket nu för tiden och det är väldigt jobbigt ibland, att vakna ensam på morgonen. Det är alltid jobbigt så klart, att somna och vakna ensam eftersom jag hatar att sova ensam, men speciellt jobbigt blir det när man vet hur det känns att höra någon annans andetag när man vaknar mitt i natten och är rädd. Hur det är att bara kunna vända sig om och se hans ansikte och röra hans hud och veta att man inte är så ensam längre.
Och att veta att man inte behöver vara så rädd längre.