såpbubblor

Emil Jensen har ett album på spotify som heter Snacka om och det är ett väldigt ärligt namn, för det han gör är just att snacka om saker. Och spåret som heter Tröst var så himla bra och så himla rätt att jag bara ville skriva lite om det.

 

Ibland är det väldigt lätt att trösta. Det är väldigt lätt att trösta någon som gråter - det syns så tydligt, sorgen är så påtaglig, och man kan göra något för personen. Lägga armen om, säga att det är okej att gråta.

Men när en person är riktigt ledsen riktigt länge så är det plötsligt inte lika lätt längre, för hur tröstar man någon som bara är... jobbig?

 

Psykisk ohälsa kan se ut på så otroligt många sätt. Hon som är så sjukt störig i din klass? Hon kanske har borderline. Han som inte verkar bry sig om någon? Han kanske är deprimerad.

 

Och det är inte lika lätt att se att någon är ledsen om den är riktigt ledsen riktigt länge, för till slut blir det bara den där som är tråkig, som inte vill följa med någonstans, som aldrig tar initiativet att ni ska träffas, den som är lite svårpratad och inte skämtar så mycket. Och i det läget är det viktigt att inte kalla personen tråkig, eller sluta be den att följa med, eller kräva att den ska ta initiativet. Och det är viktigt att överse med att det är svårt att prata med personen ibland. Och det är väldigt viktigt att låta personen vara med på sina egna villkor; sitta tyst eller komma för sent eller ha lite trashiga kläder.

 

Vi kanske måste sluta döma människor så snabbt, helt enkelt. Och vi kanske måste inse att ibland är man inte glad för att man skrattar och ibland är man riktigt ledsen riktigt länge och ibland märks det inte så mycket förutom att man inte tar så mycket initiativ och är lite extra introvert.

 

Och vi kanske måste sluta med alla hurtiga tillrop någon gång, för vem fan blir gladare för att någon säger "det kan alltid bli värre".