tågtankar
Längtar efter att få åka till Skåne imorgon. Längtar verkligen efter att bara sätta mig på tåget. Och att sedan få se träd efter träd, hus efter hus, bara svischa förbi. Längtar efter att få kliva av i Ängelholm med min resväska och veta att nu, snart, är jag framme. Längtar efter att få känna att jag är någonstans där jag är helt utelämnad. Någonstans där jag vet att jag är på väg någonstans.
Jag tycker om tåg. För där får man sitta och vara bara precis som man är. Man behöver inte låtsas. Dessutom har man ingenting att göra. Man förväntas inte vara någonstans, förväntas inte göra något mer än bara sitta där. Man kan inte påverka tågets färd över huvud taget. Blir det sent så blir det sent, spårar det ur så spårar det ur.
Annars är man alltid själv ansvarig för om man blir sen. Eller för om livet spårar ur.
Dagens mood: chans - kent
