naken i tre veckors lakan

Jag trodde att jag skulle bryta ihop av stress idag, men det gjorde jag inte. Jag låg inte ens på golvet och hyperventilerade med ångest och det är faktiskt ett fantastiskt stort steg för mig, om än inte för mänskligheten. En dag kanske jag kan fungera som en normal människa.
 
Vara normal.
Hur man nu är det.
 
En sådan människa som känner lagom mycket och som inte blir rädd för allt ibland och inte blir totalt orädd för exakt allt ibland. En sådan människa som är glad och ledsen och arg utifrån omständigheterna. En sådan människa som inte behöver tvätta händerna efter varje vidrört dörrhandtag. En sådan människa som kan acceptera saker och inte tycker att småsaker kan vara så himla jobbiga. En sådan människa som kan sitta stilla med ben och fötter.
 
Och det är väl nu det ska komma någon hurtig och käck slutkläm om att det är tur att alla inte är likadana och att det är mer spännande att vara onormal.
Men jag har inte bestämt mig för om det stämmer än.
 
som om  - jonathan johansson
vad två öron klarar - kent
 
två halvor blir en hel tillsammans
#1 / / "Johan":

Asså du skriver så sjukt bra grejer Daphne!