för att aldrig mer komma tillbaks

Jag tror inte jag har varit ensam en enda kväll på en hel vecka. Antingen har jag varit iväg hos någon eller så har någon varit hos mig, och sådant sliter på krafterna förstår ni. Plus att det inte blir supermycket tid till att blogga liksom.
 
Nu har jag tagit supermassa bilder i alla fall, så egentligen har jag en massa att blogga om. Problemet är bara att det är något fel på min kära mac-dator. Så usb-portarna verkar inte fungera, och tack vare Apples själviska policy om att bara man inte ska kunna använda en smartphone tillsammans med en mac så går det inte att ansluta via bluetooth heller. (Vilket är konstigt, för det fungerade på macen från Bäckäng.) 
 
Sådär, nu har ni fått en halv-patetisk ursäkt för att jag aldrig lägger upp bilder också. Finemang. Jag börjar bli bra på att be om ursäkt.
 
Får väl ge Fille credsen för denna underbara låt, trots att det faktiskt var Timothy som tipsade mig om McMorrow från början. 
 
Imorgon jobbar jag sista dagen för hela sommaren, och sedan är det tre läger och en massa underbar mlbeg-moments som väntar. Om jag inte vore så trött och hade så ont i fötterna så hade jag taggat järnet. Okej, vem försöker jag lura? JAG TAGGAR JÄRNET ÄNDÅ!