såpbubblor

Gårdagen var väldigt konstig. Allt känns väldigt konstigt med den, och inte bara på grund av det där som jag skrev om i mitt förra inlägg, utan för att allting känns overkligt här. Det är som att jag inte riktigt finns till över loven. Jag menar, jag GÖR ju ingenting. Det finns inte i min värld att inte ha någonting att göra. 

 

Igår gick jag till exempel ungefär en mil, bara för att jag hade lust. Sedan skalade jag potatis och läste. Och tog en promenad till på kvällen. Det roliga med den promenaden är att klockan var strax över elva, det var kolmörkt och jag gick omkring ensam i skogen. Mina tankar, som hade kretsat runt Hamlet större delen av dagen, började plötsligt fokusera mer på vampyrer och mörka skuggor. Sedan skingrades molnen på himlen och fullmånen trädde fram, varpå jag insåg lämpligheten i att vända hemåt.