Remember spring swaps snow for leaves
Boken heter Lidandets problem och är skriven av C S Lewis (inleder som en bokrecension i trean, pluspoäng där). Den behandlar just lidandets problem inom kristendomen. Och det jag älskar med Lewis är att han skriver så underbart! Han inleder hela boken med att på ett ödmjukt sätt tala om att han verkligen inte är någon expert, att han själv inte når upp till det han skriver om och att han inte gör anspråk på att ha rätt. Och sedan börjar han - och skriver så fantastiskt härligt!
Det jag speciellt fastnade för var hur han beskrev kärleken mellan Gud och människan. Lite som konstnären inför sitt livsverk, lite som ägaren till sin älskade hund, lite som förälderns kärlek till sitt barn och lite som kärleken mellan en man och en kvinna. Som det står i Hosea 11:8 - "Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim, överge dig, Israel? Mitt hjärta är i uppror."
Eller, som C S Lewis uttrycker det: "Gud har visat oss den outhärdliga ynnesten att älska oss på det allra djupaste, mest tragiska och mest obevekliga vis."
Ååh. Det är så fint att man knappt kan tro det. Ändå måste man på något sätt det. Var skulle vi annars vara? Var skulle JAG annars vara?
Nu blev det väldigt djupt och sådär. Men, ibland får det vara så. Behövde skriva av mig lite.