House of Terror

Igår såg vi två synagogor som ligger ganska nära varandra på Pestsidan av Donau. Den synagoga som vi tänkt se från början är den andra största i hela världen, efter synagogan i New York och det får plats 3 000 män där nere och 3 000 kvinnor uppe på läktare i två höjder (man sitter ju åtskilda kvinnor och män i judiska synagogor. Tydligen därför att kvinnorna inte ska dra till sig männens uppmärksamhet. Att männen skulle kunna behärska sig är tydligen för mycket begärt). Detta gör den till den synagoga som rymmer flest människor i hela vida världen. Men i det forna ghettot (där man stängde in judar som inte skickades till koncentrationsläger. Kristna fick inte gå in och judar fick inte komma ut så det kom inte in några transporter och de flesta i ghettona dog av svält) låg flera synagogor med inte så långt emellan, så det var svårt att se på kartan var man befann sig. När vi skulle se den största synagogan i Europa, som jag berättade om innan, gick vi till en helt annan synagoga som låg nära men var helt under restaurering. Den var dessutom mycket mindre, men dumma som vi var fattade vi inte det (fast Elias tyckte att det knappast kunde vara den näst största synagogan i världen) utan betalade inträde och gick in. Det var inget att se där, inga bänkar eller något altare eller någonting alls, bara ganska fula väggar, ett vackert tak och någon märklig fotosamling på judar! Äntligen förstod vi att det här var nog inte rätt plats och så fick vi anvisningar av en vänlig själ som beskrev vägen så att vi kom rätt.
Innan man fick komma in på synagogans område gick man igenom en metalldetektor och skulle visa väskor och sådant. De var väldigt rädda för attentat.
Den stora synagogan var väldigt stor och till området hörde en minnespark och en liten gård. I minnesparken vilade 3 000 judar som dog i ghettot och släktingar hade rest små minnesplattor med namn på men det var inte så många eftersom de flesta döda låg där med hela sin familj. På gården stod ett silverpilträd med namn på bladen, från folk som hade donerat pengar eller på annat sätt hjälpt till att restauera och återuppbygga synagogan. Det fanns också en minnessten över Raol Wallenberg (svensk diplomat) som tydligen hjälpte och räddade många judar. Wallenberg blev sedan satt i en cell i House of Horrors och sedan skickad till Ryssland där han (förmodligen) avrättades.
Inne i själva synagogan var kvinnor tvungna att ha täckta axlar och män var tvungna att ha huvudbonad, så mamma fick en sjal och pappa och Elias fick varsin kalott!! De såg verkligen roliga ut och vi har en bild, men den finns på kameran så den kommer upp när vi är hemma, tillsammans med bilderna på saltgruvan. Det var stort där inne och vackra takkronor och anledningen till att den hade överlevt andra världskriget var att tyskarna ockuperade den och hade något kvarter där, och de västallierade ville såklart inte bomba judarna.
Det fanns också ett museum om judiska föremål och mattor.

Idag såg vi House of Horrors där folk satt fängslade och torterades under flera decennier - från andra världskriget till den sovjetska ockupationen och femtiotalet och kampen mot kommunismen. Det är ett museum nu som kallas House of Terror som har en utställning om allt det där. Det var så hemskt! Folk fick stå i likadana ståceller som i Auschwitz och om vakterna såg att man lutade sig mot väggen fick man göra sit-ups och armhävningar och sådant tills man svimmade av utmattning. Det fanns skärmar i museét som visade när ögonvittnen pratade om vad de upplevt både i huset och i ryska gruvor, där förhållandena var lika förfärliga som i koncentrationslägret. Det är svårt att återge allt, men man fick papper i varje rum som handlade om olika saker under den här tiden och genom dessa förstår man, i alla fall så gott det går, hur hemskt ungrarna har haft det. Om någon skulle vilja läsa den informationen kan ni få låna papperen av mig.

Jag ska tvinga Elias att ta lite bilder av Budapest imorgon som jag kan lägga upp, men tills dess får ni klara er. Sedan har vi förmodligen inte internet i Tjeckien och inte i Lerhamn heller, så det kommer att dröja ett tag innan jag kan blogga igen efter att vi lämnat Budapest.

Kram,
Dafie
Publicerat i Allmänt