såpbubblor

I Lerbäcken har vi ju ett fågelbord som är mycket populärt hos både små och lite större fåglar. Förutom de vanliga småfåglarna, blåmes och sådana, hade vi nötskrikor som ständiga besökare. Den såg rätt löjlig ut när den hängde sig fast vid en talgboll och åt. Nötskrikor är ungefär lika stora som kråkor så ni förstår kanske... Vi hade också en lite, tufsig koltrast på besök några gånger.

Förra året såg det i alla fall ut såhär.

En domherrehona, eller domdam som vi gillar att kalla dem. ;)

Nötväcka.

Gulsparvar samt en domdam.

En domherre. Ser ni hur röd och fin han är? Vi hade många förra året!

Domherrar igen i trädet.

Och återigen, domherre. Visste ni att skillnaden mellan herrarna och damerna på domherrefåglar är att hanen har rött bröst och honan mer brungrått.

Här ser ni tydligt skillnaden - de två röda är hannar och den längst ned är en hona.

Blåmes.

Gulsparv på vakt i trädet. Undrar om man vågar sig fram?

Svartmes (högst upp), blåmes (på grangrenen) och domherre (hona) längst ner.

Jag tycker att det är så himla fint med fågelbort, bara bordet är ju dekorativt i sig, sedan kommer granris och havrekärve som lite extra pynt med fåglarna som lysande röda kulor, sådana som man hänger i julgranen. Speciellt då domherrar som är så himla fina med sina röda bröst.

Mina favoriter vid fågelbordet:

1. Nötväckan. Så himla fin, dessutom en av de tre enda fågelsorterna i Sverige som kan klättra rakt ner för en trädstam.

2. Stjärtmesen. Har vi bara haft besök av en gång, men det räcker. Sjuukt gullig!

3. Domherren. Lyser verkligen upp, speciellt mot den vita snön. De där röda färgerna sätter verkligen pricken över i vid fågelbordet.

Sedan gillar jag också koltrastar, svartmesar och bofinkar. Men de hör till min topp-tio. Detta var ju topp-tre. I alla fall.

Kram så mycket,

Daphne